De här åren i Jönköping har fått mig att inse saker om mig själv, som jag inte hade tänkt på innan. 

Jag har börjat inse att min funktionsnedsättning är en del av mig och att den påverkar mera av min vardag än jag trodde från början. Att det är en milstolpe att jag har klarat en sån tuff utbildning så bra som jag har gjort. Att trots svårt med stöden i skolan inte gett upp i första taget. 

Jag har också insett att de krav jag och min familj har på mig är för höga. Att en funktionsnedsättning är så mycket mer än bara de fysiska problemen utan även kan handla om andra problem som inte märks så lätt. 

Jag börjar inse att min släkt och jag inte är vana vid dessa typer av problem då jag alltid har klarat mig galant genom livet.