Som ni vet är jag ensam och har svårt att ta första steget i en ny relation. Jag vet att jag söker mig till gluggar av ljus eller försöker bryta igenom väggen i den kolsvarta tunneln som är mitt liv. 

Men ni undrar vad har detta med skoltiden att göra egentligen ingenting. Okej låt mig gå igenom år för år hur min skoltid kändes för det har varit många snäva svängar.

Under årkurs 0-5: Innan jag började nollan delade man upp dagisavdelningarna. På min avdelning delades vi upp konstigt jag kan fortfarande inte förstå hur man tänkte, av alla 5-åringarna på avdelningen hamnade de flesta i samma grupp på skolan, det var bara jag och två killar som hamnade i en annan grupp där jag inte kände några. I nollan var jag ”mobbad” av en tjej i klassen hon kände sig hotad. Övriga årskurser gick bättre och jag kom med i ett gäng (årkurs 2-5). 

Efter årkurs 5 flyttade alla till högstadiet, den enda kommunala skolan i Floda för årkurs 6-9,där blev det sämre för mig. Jag tycker inte om att prata inför många främlingar och därför var jag väldigt tystlåten vilket gjorde att jag blev utanför. Efter 1.5 år på ett vanligt kommunalt högstadie orkade jag inte mer och bytte jag till en liten Waldorf skola. Det var det bästa beslutet i mitt liv även om jag fortfarande hade problem med att lita och komma nära mina klasskamrater så växte mitt självförtroende och min självkänsla. Jag var aktiv på lektionerna vilket jag inte hade varit innan dock gick jag fortfarande själv på rasterna. I nian åkte vi på klassresa till Skottland det var en härlig upplevelse och jag vill tillbaka dit någon gång. 

Jag är ett Eurovision-fan. Jag kan de flesta låtarna från 2000-talet. Nu undrar ni säkert varför jag skriver detta inlägg, det finns en låt som jag tycker är bra och som har ett budskap som jag kan känna att jag kunde ha skrivit låten själv eftersom den tar upp hoppet ur ett svårt och mörkt förflutet. Låten är Islands bidrag i Eurovision 2008.

När jag ser vatten forsa,

När jag hör det forsande vattnet. 

När jag ser och hör vattnets karft,

Fylls jag av fridfullhet och harmoni. 

Allt omkring mig försvinner,

Det enda jag kan tänka på är vattnets kraft. 

En liten dikt som får mig att tänka på min uppväxt.

De senaste två veckorna har jag bott hemma hos pappa. Efter att ha varit i NY i några dagar kom jag tillbaka med jetlag. Denna veckan har inte varit min vecka då jag knappt har sovit på grund av min rethosta. I torsdags gick jag till centrum och ICA ca 2 km som vanligtvis tar 1h men då tog det 1.5h. Jag blir alltid svagare när jag är ”sjuk” för mig med redan en muskelnedsättning, är det jobbigt att känna sig att man kan ramla när som helst för att man inte orkar lyfta på fötterna.

Det är snö på marken och hela landskapet förändras. Snön är så oskyldig vit. Jag önskar att det ska ”snöa” i mitt liv och täcka det som har varit.

Jag kollar mycket på tv-serier och filmer. Egentligen för många timmar per dag, men det är mitt försvar. För skulle man ta bort filmer och tv-serier tror jag att jag inte hade orkat att leva. Det jag tittar på tar mig in i en annan värld. När det händer något dåligt eller när det blir för många funderingar på vad som kommer att hända i framtiden då kan jag bli dyster och det som hjälper är att komma in i en annan värld. Det mesta som hänt mig är på grund av min muskelnedsättning ibland undrar jag hur mitt liv hade sett ut om jag var ”normal”. Jag brukar ofta fråga mig själv varför jag?.

De senaste dagarna har varit fyllda med myndighetskontakter.
Jag pratade med SYO:n angående att fortsätta på halvfart de normala åren tre och fyra vilket går men är komplicerat. Jag och SYO pratade även om utlandsstudier och problemen som uppstår i samband med det. Jag har även pratat med min kurator angående min ekonomi och aktivitetsersättning. Jag har också pratat med arbetsförmedlingen angående sommarjobb, hon tyckte att jag skulle ta upp mitt funktionshinder i det personliga brevet eftersom det kan missuppfattas vad jag har och eftersom man märker det. Hon sa att jag också skulle skriva att jag har ett otydligt tal så att prata mycket i telefon kan vara svårt. Hon sa att arbetsförmedlingen kan göra mera efter jag har studerat färdigt eftersom de arbetar mera långgående. Hon tyckte att jag skulle söka sommarjobb som kommunen har men jag kan inte inom socialtjänsten då jag inte kan bära mycket. Kommunen har andra sommarjobb som förhoppningsvis passar bättre. Sen måste jag även söka färdtjänst eftersom den går ut nu sista januari så vi får se hur det går med ridningen.

Gott nytt år alla!
Ännu ett år har gått och jag känner mig lika ensam och nere som alltid. Jag försöker ändra mitt beteende att inte vara i den bubblan jag har stängt mig inne i så länge men det är svårt. En person sa till mig att du är bra på att hitta vägar till lite ljus i den kolsvarta tunneln som är mitt liv. Jag önskar att jag kunde titta in i framtiden och se något positivt så man har något att luta sig tillbaka mot när ensamheten är som jobbigast.